Volvo ÖV4 – den öppna början på en svensk bilhistoria

Den 14 april 1927 körde försäljningschefen Hilmer Johansson ut den första serietillverkade Volvon ur fabriken på Hisingen i Göteborg. Bilen var en ÖV4, en öppen fyrsitsig personbil med stående kylare, friliggande strålkastare och ett hopfällt tak bakom sittbrunnen. Det var ingen teknisk revolution som rullade över fabrikströskeln. Det märkvärdiga var att idén om en svenskbyggd bil nu hade blivit en produkt att sälja.

Volvo ÖV4 av årsmodell 1927 är utgångspunkten för berättelsen här. Beteckningen stod för öppen vagn med fyrcylindrig motor. Namnet ”Jakob” används ofta om modellen, men hör ursprungligen samman med en av prototyperna. Det är en liten skillnad som förtjänar att följa med när bilen presenteras som den första Volvon.

Assar Gabrielsson kom från SKF och hade affärsblicken. Gustaf Larson var ingenjören som kunde omsätta ambitionerna i ritningar, materialval och tillverkningsarbete. Under mitten av 1920-talet drev de fram prototypbilar och sökte en väg till serieproduktion. SKF:s stöd blev avgörande, och tillverkningen etablerades i Lundby på Hisingen.

Tanken var inte att varje del måste uppfinnas eller tillverkas innanför samma fabriksport. Volvo byggdes upp kring ett nät av leverantörer och verkstäder. Motorerna kom från Pentaverken i Skövde, medan komponenter och hantverksarbete från flera håll möttes vid monteringen i Göteborg. Bakom grundarnas välkända namn fanns människor som passade in lager, riktade plåt och kontrollerade att delarna verkligen fungerade tillsammans.

Den svenska marknaden hade redan gott om importerade bilar. En ny tillverkare behövde därför erbjuda mer än nationell stolthet: bilen skulle tåla dåtidens vägar och gå att underhålla. ÖV4 blev början, men den öppna karossen begränsade användbarheten under en stor del av året. Redan 1927 tillkom den täckta PV4.

ÖV4 byggdes på en separat ram. Karossen förenade en trästomme med plåt, ett arbetssätt där snickeri och plåtslageri var lika självklara som mekanisk montering. Formgivningen förknippas med konstnären Helmer MasOlle, som också var engagerad i de tidiga provvagnarna.

Utseendet hör tydligt hemma i 1920-talet: smal kaross, högt insteg, fotsteg mellan skärmarna och stora hjul. Den upprätta vindrutan och suffletten gav ett grundläggande väderskydd, inte den avskärmning som en senare Volvoägare skulle ta för given. Kupéns enkelhet berättar om en tid när bilresan krävde både klädsel efter väder och förberedelser.